Tillbakablick

Jag har inte kunnat äta på nästan tre dygn nu, sist jag åt var på morgonen i lördags. Igår åt jag ingenting, drack bara några klunkar vatten. Idag fick jag ner ett glas juice och ett glas mjölk i alla fall.

Har börjat röka inne i lägenheten, mycket just för att jag faktiskt får det, men jag har inte fattat hur jag ska få fönstren att stanna öppnade när jag öppnar dem, utan att stå och hålla upp dem, så det blir lätt ganska rökigt här inne. Det svider i ögonen och jag får konstant i mig tobaksrök, vilket inte bara är negativt. Den största anledningen till detta beslut är att jag vill kunna röka och skriva på datorn samtidigt, och det är ju inte så att man tar med sig en stationär dator, 30 tums-skärm, mus och tangentbord utomhus för att röka tjugo gånger om dagen, precis.

Jag skriver väldigt mycket. Har fått ihop ett tiotal kapitel i ordbehandlaren på datorn och har säkert minst lika mycket handskrivet i collegeblock. Än så länge är allt i en enda röra och kapitlen är inte sorterade i den ordning de ska vara, utan i den ordning jag har skrivit dem, och de flesta är inte kompletta. Sedan jag hittade resten av mina dagböcker som sträcker sig från slutet av 2009 fram till januari 2012, har jag börjat känna mig redo att skriva om det hittills jävligaste året i mitt liv: augusti 2010 till oktober 2011, då jag blev fruktansvärt olyckligt kär under mitt halvår i Uppsalas folkhögskola Wik, och följande halvår försökte ta mitt liv fem gånger.

Jag inser att jag fortfarande inte är över varken Tomb eller Mattias, trots att jag helt brutit kontakten med Tomb och nästan helt med Mattias. Det river fortfarande stora hål att skriva om när jag dränkte mig i alkohol, knaprade sjuka mängder smärtstillande och såg självmordet som min ända utväg då jag inte hade någonting att leva för, och när mitt hjärta gick i bitar fick jag en anledning att dö. Då jag lovade mig själv att aldrig mer bli kär igen och hur många gånger jag än försökte dö blev det aldrig så.

Jag försvann in i ett tomrum i tiden och är fortfarande väldigt distanserad, håller fortfarande vid mitt löfte och ibland så tror jag faktiskt att jag dog den där natten på sjukhuset den 29 augusti 2011, att jag bara inte har fattat det än.