Kap. 18 - Ja, du läste rätt

Jag har gjort en del konstiga saker i mitt liv. Vid ett tillfälle stötte jag på en kille på en chattsida som frågade om jag kunde hjälpa honom med en sak. Han var en total främling som sade att han var rullstolsburen och i ett sådant läge att han var gravt handikappad. Jag vet inte om jag gjorde det av välgörenhet eller om jag faktiskt blev tänd på idén, men jag gick faktiskt hem till honom och han hade varit ärlig om sitt tillstånd. Jag kände mig trygg på det sättet att av alla män man kan träffa från nätet, så var han garanterat inte en av de som kunde vara farliga förövare. Det han bad mig om var att ge honom en orgasm. Hans första orgasm någonsin. Han var 28 år och hade aldrig fått orgasm. Nå, det var något av en upplevelse även för mig.

Jag minns också ett tillfälle när jag var nere på stan mitt i natten och på väg till en nattklubb och någonstans på gatan mötte jag en man som var uppenbart full och troligen hemlös. Han smickrade mig massvis och jag tyckte att han var ganska het för att vara en alkoholiserad, förmodad hemlös, medelåldersman i slitna kläder. Han frågade om han fick kyssa mig och utan att svara jag kysste jag honom bara. Flera gånger. Det var nästan att jag var på väg att gå längre, innan jag kom på att det kanske inte skulle vara en särskilt bra idé med tanke på hans tillstånd.

En sak till. När jag var inlagd på Ulleråker och hade permission åkte jag till innerstaden för att loda runt, köpa cigg och njuta av solens värme. När energin tog slut satte jag mig på en parkbänk och åt en macka från Pressbyrån och tände en cigarett. Några minuter senare dyken en man upp och sätter sig bredvid mig. Vi diskuterar hur svårt det är att leva i samhället när man inte kan få jobb och bor i en skokartong någonstans. Efter en stund kom två till personer som kände den här mannen. De räckte över ett band till honom som han lade över axeln som det stod "hemlös" på och en bössa att ha pengar i. Oh, shit... hann jag tänka och var ganska snabb med att pinna iväg därifrån och tillbaka till dårhuset.

När jag läser vad jag skrivit är det plötsligt ganska förståeligt att jag passade så bra in på ett dårhus. Det låter kanske konstigt, men jag ser även något friskt och fint över allt detta. Jag kan tydligen bli attraherad av och på lika villkor respektera någon som är gravt handikappad, inte skulle neka intimitet med någon för att denne bor på gatan eller ser ut som en trashank, och att jag tydligen har en del gemensamt med hemlösa. Jag dömer inte, utan ser alla som likar med lika mycket personlighet, känslor och värde oavsett allt det jag nämnde. Vågar nog påstå att jag är ganska öppensinnad.