Helt galet, i vanlig ordning

Jag orkar verkligen ingenting. Jag vill bara försvinna, fattar du det? Som om det aldrig var nog med djävulskap, som om det inte räckte med att hata sönder sig själv, världen och mänskligheten. Som om det inte var nog att allt jag försöker med går åt helvete, så ska även det jag inte försöker med, tyfligen också gå åt helvete. Och jag är så leds på det. På datorn som får tokryck och bara totalkraschar när jag behöver den som mest. Och mobilen som bestämmer sig för att lacka ur och gå sönder så man inte kan lyssna på musik i hörlurarna på den. Och så flygbussen som drog tre minuter för tidigt så jag fick vänta på nästa buss vilket resulterade i att jag missade flyget. Jag hatar teknik. Det bara går sönder, kraschar, hänger sig eller är onödigt irriterande söligt mest hela tiden. Men älskar också samma teknik. Vad hade man gjort utan internetforum, skrivprogram som open office, telefoner, elektronisk musik, mm? Det är inte mycket jag finner glädje av/intresse i, men inte ens det lilla får jag. Börjar ju undra vad det kan va för jäkla besvärjelse som ligger över mig... undrar om man kan höja dosen på venlafaxin/efexor från 150 mg till 300 mg bara sådär? Har ju bara 150mg-kapslar. Har typ äntligen fått svar på varför psyk varit såna dryga djävla as de senaste fem åren... Varför jag inte fått nån vettig behandling, utan bara fått snacka med diverse extramorsor som mest varit pengar kastade i sjön, bara fått massa onödiga mediciner och typ inte blivit tagen på allvar eller över huvud taget fått nån hjälp: utan diagnos, ingen behandling. Jepp, så är det. De ska brinna i helvetet...