Catch 22

Jag kan inte sova. Jag Kan inte sova för att jag tänker för mycket och känner för mycket konstant. All energi går åt till att hata mig själv, hata världen, hata den kropp jag bor i, hata omvärlden, hata människors beteenden och hata att jag hatar så mycket. Jag kan inte avfokusera. Allt blir ett virrvarr av negativa tankar, idiotiskt ältande och analyserande av sådant jag redan vet. Jag försöker komma på nya sätt att lura världen, samhället, mig själv och naturlagarna. Vill finna svar som ingen någonsin funnit än.

Faktum är att jag vet inte vad jag vill. Anna frågar mig hela tiden när jag möter ett dilemma, vad fan vill jag, egentligen? Men jag vet inte. Om jag visste det skulle allt va så mycket enklare. Vill jag bli frisk? Vill jag kämpa för det? Vill jag kunna le åt bagateller, klara av att leva i detta samhälle? Vill jag kunna bo och leva, tjäna egna pengar, sysselsätta mig, skaffa familj, resa, och så vidare? Jag vet inte. Men vill jag dö, vill jag bara slippa allt och fullkomligt försvinna? Vill jag bara ge upp och skita i allt? Jag vet inte.

Jag är lika rädd för konsekvenserna av att dö, som jag är för konsekvenserna av att fortsätta leva.

Vad är lycka för mig? Jag har funderat över den frågan ett tag nu, det fascinerar mig att jag fortfarande inte kommit fram till något svar. Jag har inga åsikter, bara känslor, förvirrande analyserande tankar, fler frågor och en massa knäppa teorier. Men inga svar.

Men vill jag ens sova? Jag drömmer bara mardrömmar, lite som en blandning mellan en Tim Burton-film och Fear and loathing in Las Vegas. Jag har alla sömnproblem man kan ha på en och samma gång. Det är skitsvårt att somna, jag sover lätt och oroligt, vaknar flera gånger under natten, ofta i panik/extrem förvirring och undrar vart jag är, jag sover för mycket eller för lite, kan inte hålla en dygnsrytm och har extrema drömmar.

Men hur wacko mina drömmar än är så vet jag precis vad de "betyder". Det är inte svårt att tyda sina drömmar, de visar alla underliggande och djupa känslor vi inte kan hantera, de visar scenarion vi behöver se men som förmodligen aldrig kommer hända. De finns där för att vi ska lättare kunna förstå vad vi döljer för oss själva utan att veta om det. Det är helt enkelt delar av det undermedvetna som kommer upp till ytan i en ganska rörig version.

Idag var en mindre lyckad dag. Bör påpeka att i mitt fall behövs det ingen särskild händelse för att sabba hela dagar. Jag har helt enkelt bara känt mig mer nere, och fler tidigare dolda känslor har kommit upp till ytan. Jag missade ta min Efexor igår, så hade en jobbig migrän som påminde mig om att ta den idag. Efter att jag tog den blev migränen värre, och jag tog två Alvedon. Nu svettas jag som fan, känner mig lätt yr och nästan lite full (fast jag inte druckit på typ tre dagar...) Inte haft energi till någonting, inte ens duscha eller lägga mina brallor med kattspya på i tvätten. Har bara knarkat tv-serier och ritat lite på min serie.

Datorn är sitt gamla jag igen också förresten. Men farsan har inte lyckats rädda min gamla hårddisk än, och ALLT är på den... yeah, love my life. Måste dessutom installera om alla program på datorn efter ominstalleringen av datorn gjordes. Har fixat google chrome och spotify bara än så länge.