Lyssnar på Jeffree Star och känner mig allmänt förvirrad och konstig. Saker och ting går bra, inte allt men något. Under valborg och dagarna innan hände det en massa saker. Jag vet inte ens hur jag ska förhålla mig till allt. Allt jag kan säga är att min känsloliv är i komplett kaos och jag växlar mellan apati och stormande känslor med en stark känsla av rotlöshet. Några gånger blev allt för mycket, och inför nära vänner, men som inte känner så bra, kläcker jag ur mig att jag inte vill känna någonting, någonsin mer för det är alldeles för jobbigt.
Det här var nog min mest intensiva maniska fas, jag gjorde den ena impulsiva saken efter den andra, och nu ska jag försöka reda ut allt. Det är som att det inte var någon hejd på mig, det var hela tiden nu nu nu nu nu och jag ville inte blicka varken bakåt eller framåt. Bara 100% intensitet och impulsivitet och jag kunde varken sova eller äta särskilt mycket.
Man känner sig helt urvattnad efteråt. Lite som en urtvättad tröja som blivit helt trasig och sladdrig. Jag får bygga upp mig själv från början igen. Men det är okej, det måste jag ju göra hela tiden i alla fall. Men idag är jag verkligen helt slut. Var nere på stan och handlade mat och lite småsaker, och satt sen på trappan inne i Stationshuset i säkert en halvtimme och bara vilade. Och det var så jäkla kallt ute också, spelar ju ingen roll vad jag tar på mig om dubbla hoodies och vinterjacka inte räcker.
No comments:
Post a Comment