Jag vet inte vad det ska bli med någonting. Mamma försöker trösta, inge hopp, hon säger att det här fixar sig inom några veckor, att hon ska ringa och vara på dem. Men mörkret tär på mig, jag vågar inte hoppas, vill inte få några fler drömmar krossade. Jag ställer mig likgiltig till beslutet, liksom tittar in utifrån medan de andra arbetar för att jag ska få det bra. Ibland känns det lite elakt nästan, att de får slita som djur när jag mest bara ligger och stirrar i taket. Men sen påminns jag att de få gånger, de få dagar jag försökt att göra någonting så har det tagit sådan kraft, energi som inte existerar.
Jag köpte ett té från Solkristallen härom veckan med en massa färglada örter i och med en mild och uppiggande lukt. Det är gott också, men jag vet faktiskt inte riktigt vad det innehåller. Det fanns en trollformel till också. På etiketten till tépåsen stod det att man ska läsa trollformeln fyra gånger och sedan dricka utav téet. Det fanns flera olika sorters tébrygder att välja mellan i butiken där jag köpte det, och jag valde det med texten "energi" på. Mest för att jag ville pröva något nytt, och Solkristallen har alltid så söta och uppiggande små saker för nästan vad som helst. Så även om det mesta inom mig säger att det nog bara är trams så vill iaf en liten del av mig tro på att det kanske kan... tja, det skadar ju knappast åtminstone.
Och några timmar senare, när ruset från jag-vet-inte-vad-kanske-sömnmedicinen försvunnit och bytts ut mot någonting trögare, mer likt gelé. Det är när blixtarna och orosmolnen blivit gelé som man kan varva ner och våga somna. Men det finns alltid där, det bara ändrar form lite då och då. Jag har levt i mörker och ångest och andra känslor jag på ett eller annat sätt inte kunnat hantera - och fortfarande inte kan. Men jag har väl på något sätt lyckats lära mig nyansera helvetet i grader av mörker och smärta och mängden avsaknad av ljus och trygghet.
De säger att man inte ska vara i sin säng annat än när man sover, att man då lättare förknippar sin säng med ångesten om att inte kunna sova eller nåt annat. Men det där funkar nog precis tvärtom för mig (och nånstans där tröttnade jag på att allt hela tiden är tvärtom med mig) för det är själva sovandet som är ångestframkallande, och genom att göra andra, mindre ångestframkallande saker i sängen, som att knappa på datorn till exempel, så kan jag kanske minska de obehagskänslorna jag förknippar med sängar och sovplatser över huvud taget. Det är i alla fall troligare. Jag hatar nämligen att sova, nästan lika mycket som jag hatar att vara vaken! När drömmarna är underbara och sömnen är djup och fin så är jag ledsen när jag vaknar för att drömvärlden var så mycket vackrare och finare är verkligheten. Och jag vill inte alls sluta drömma och kliva upp ur sängen. När jag sover dåligt och drömmer mardrömmar och vaknar kallsvettig så är jag glad att slippa sova, men jag är ju för trött för att vara vaken, men kan inte sova. Så det är ju för fan fördjävligt hur jag än gör. När jag sover i fjorton timmar och sedan halvsover i fem timmar till, och sedan ligger och bara stirrar i ytterligare två timmar... jag vill inte vakna, vill inte kliva upp. Det tar emot överallt, och allt är så tungt. Men det värker i kroppen efter att ha legat ner i nästan ett dygn i sträck, och man får ont i huvudet, vätskebrist och allt möjligt av att sova så länge. Därför tar jag mig upp till slut, det blir inte bättre av att ligga kvar - bara värre.
Skrev en svensk dikt för ovanlighetens skull. Som att falla:
"Irrar i evigt kaos och försöker förstå
hur det här på något sätt ska kunna gå
ligger ner och väntar på att tiden skall ta slut
vill finna trygghet, en enda väg ut
vi finner aldrig några svar
men jag är glad att du trots allt finns kvar
långsamt leder mörkret mig till tröst
jag vågar inte ringa, men jag saknar din röst
orden tar slut, kvar blir endast obehag
en enda mening ett sista andetag
jag tänker på mitt liv och på oss
en sista kraftryckning, jag vill slita sig loss
och ruset upphör, det blir som att falla
när tiden har stannat blir jag ett med er alla
jag har allt att förlora och inget att vinna
i smärta jag levat och i smärta skall jag försvinna"
No comments:
Post a Comment