Skolan blir lidande av min brist på motivation. Inte bra. Och jag är för trött för att vara vaken och för pigg för att sova, hela tiden dygnet runt. Och jag kan inte ringa och sjukanmäla mig de dagar jag blir kvar sängen för då är jag kvar i sängen fram till kvällstid för jag är ett vrak de dagarna no matter what. Och jag har nästan slutat röka men då dricker jag mer istället. Hoppas min piercing överlever bara, det ser bra ut än så länge i alla fall. Fast jag tvättar mer med tvål och vatten istället för den där vätskan jag fick av piercaren, men jag använder ju den också såklart. Men jag kan tänka mig att mina dåliga vanor i övrigt kan sega ner läkeprocessen. Men prio ett är ju att överleva och överlevnad har ju sina egna regler. Bisarra sådana till och med. Jag börjar bara bli rädd att jag ska tappa kontrollen med alkoholen och vara full i skolan. Då skulle ju verkligen allt kunna vara kört. Hur fånigt det än låter så är skolan typ det viktigaste i mitt liv just nu. En fast punkt, något som jag trivs med och med människor som jag trivs med. Jag trodde aldrig det skulle kunna bli såhär bra faktiskt! Och jag är glad att jag har hittat något jag vill hålla fast vid.
Nu skriver jag på en massa saker samtidigt så det kommer säkert bli lite flummigt. Både pappersdagbok, här och fixar med diverse andra saker.
Jag känner det lite som att det ligger en tung dimma runtomkring mig, som gör det svårt att se tydligt. Jag vet inte ens vad det är jag vill se. Men den där dimman funkar även som en mur, en mur mellan mig och omvärlden. I sociala situationer, då är muren som svårast att bryta igenom. Jag hör vad de säger, jag vet vad jag vill säga men jag får inte fram det - finner inga ord eller formuleringar. Det blir antingen kort och koncist eller flummigt och osammanhängande eller rent av opassande.
Snackade med morsan på telefon i nästan två timmar här om dagen, hon höll på att bli galen på mig till slut och sa att hon höll på att svälta ihjäl om hon inte fick gå och käka middag snart... Jag hade viktiga saker att snacka om ju! Fan vad jag har mycket ångest nuförtiden, satt och var helt upprörd jättelänge och bad henne lugna ner mig och hjälpa mig reda ut mina trasseltankar flera gånger. Till slut kom vi överens om att jag kunde ringa upp igen senare om jag fortfarande hade massa ångest. Det blir lite så numera, att det är morsan jag vänder mig till när jag behöver hjälp eller bara ventilera och komma ner på jorden igen. Hon är den enda jag inte kan avvisa även om jag försöker, och det är bra, för jag har haft sådana tendenser mot folk på senare tid och det är inte bra. Jag vill ju inte avskärma mig från folk, inte egentligen, utan det blir bara så för jag klarar inte av sociala strukturer med spelregler som jag inte förstår mig på. Ingen talade om de reglerna för mig och nu kastar jag tärningarna på måfå - så har jag gjort hela livet, men ibland kommer verkligheten ikapp mig och jag inser hur klumpig jag är socialt och vad det får för konsekvenser att fucking aldrig kunna konversera naturligt. Nästan aldrig i alla fall, jag kan det med morsan och mycket nära vänner bara.
And i end up feeling rejected when I'm the one who's rejecting. Jag är så rädd för att bli avvisad att jag själv avvisar andra istället. Ond cirkel om något...
Finns det inga kurser man kan gå där man lär sig konversera? ja, jag är seriös nu...
Insåg att jag ju har en massa Paraflex som har fått funka som substitut till Citodon när det tog slut, sedan insåg jag att om jag inte kan få något starkare än Citodon så kanske jag kan kombinera Citodon och Paraflex, då jag läste om någon annan som fått det ordinerat av sin läkare just också för sin huvudvärk. Tänkte jag kunde i alla fall nämna det för läkaren som jag ska träffa i januari.
My mind wanders...
Min skrivare apar sig och vill inte göra som jag vill så jag skriker och bankar på den så som jag brukar göra när saker inte gör som jag vill. Grannen nedanför mig bankar i golvet/taket och jag ser att klockan bara är nio och bankar ursinnigt tillbaka i mitt golv med handen. Jag har ett privatliv okej? Fuck it, jag borde få skrika som jag vill, klaga efter tio om du måste klaga!
No comments:
Post a Comment