"Never question what is real
when you wake up
from what you thought wasn't a dream
only to realise the feeling of your dream
and the so called reality
is exactly the same
Somehow you feel safe
in the insecurity of not knowing
black is white and white is black
simultaneously
confusing if it can
always, everywhere, anyhow
How you get around to, that
everything you can imagine is real
in it's own distorted way
And everything exists
even if only in your mind and memories
No matter what you do
you have to accept things the way they are
And you can easily float through life
and dreams, the past and now
not knowing what is what
or if you just fell asleep
or just woke up"
Reality, my way, and how I see it. Försöker mest reda ut mitt trassel, som vanligt, och det gör jag nog enklast genom att skriva. Slumpmässiga tankar som blir till trassel som blir till rim, citat och verser som till slut blir till dikter. Eller något som kan liknas vid dikter i alla fall. Och jag delar gärna med mig av dessa färdiga resultat. De granskade och rensade, noggrant korrekturlästa och polerade. Du kan aldrig veta "för mycket" om mig genom att läsa om sådant som jag själv har valt att lägga ut. Detta är inte privata saker, det är tankar och åsikter som jag mycket väl hade kunnat häva ur mig på lunchrasten i skolan eller på dMz i blandade kompisgäng, eller till och med inne på McDonalds i en konversation med ett par intressanta främlingar. Jag bara är sån helt enkelt.
"I walk steady, letting the air fill my lungs
I breathe fast and try to focus
but my heart is beating even faster
my feet moving under me, the ground is laughing at me
try to match my speed with my breathing
to catch up
with you
wait for me
I try to pretend I'm running from something
in fear
it should make me go faster
I need to move faster
it's life or death, I try to tell myself
Choking on my own breath, it feels like
The oxygen seems to be exhaled,
what am I really breathing?
you're so far now
I try to accelerate
but I only go slower
It's my world against your
you're walking ahead of me
walking, in normal speed
and I can't even
catch up with you,
running
I'm out of breath,
down on the ground
dazed
no need to wait
for me any more
Your world against mine
- how could I even compete?"
Yeah. Det är inte alltid så jäkla lätt att vara långsammare än alla andra. Men jag vet att ni försöker få med mig när jag halkar efter, så inget ont mot någon eller så. Yikes, jag bara spottar ur mig dikter idag. Flummigt värre.
Det är juldagen och det är fortfarande svårt att hålla mig vid ytan. Jag får flashbacks och ilningar längs med ryggraden. Minnen och reflektioner, händelser som jag tryckt undan som börjar flyta upp till ytan nu. Like rotten corpses from a drowning accident floating up to the surface of the water. And I don't know how much longer I can keep it underneath. Har jag börjat växla mellan engelska och svenska i bloggen redan? Inte bra... jag gör det när jag vill distansera mig från något, eller för att nå djupare in. One step closer to the bottom.
Jag går undan från min familj. Jag känner mig ännu mer hudlös än tidigare och får för mig att de kan se vad jag tänker genom att bara titta på mig. Vågar knappt se dem i ögonen. Drar mig undan för jag kan inte lita på dem. Jag är rädd att de ska titta över axeln på mig när vi sitter i soffan med varsin dator/dvd-spelare och de ska se vad jag skriver i dagboken eller på datorn och kommentera det. Inte de färdiga resultaten dårå, de som jag snackade om tidigare i inlägget, utan processerna och andra privata saker jag kan tänkas skriva på datorn. Allt är ju inte safe så att säga.
Vi såg på "Inception" hela familjen utom pappa tidigare idag. Den var bra men väldigt rörig. Till slut kunde man knappt hänga med vilken drömnivå de var på eller vem som gjorde vad och vad tusan var det som hände där egentligen? Men jag tror jag gillar den ändå, i alla fall det som jag fattade av den. Det är väl ungefär som med Matrix-filmerna, jag fattar nog fortfarande inte riktigt hela konceptet, men de är ju häftiga ändå.
Min ultimate depp-lista på Spotify är ju nästan upplyftande, vafan. Har inte riktigt kommit fram till om det är bra eller dåligt än.
No comments:
Post a Comment