Wait......

I need to fall out of love

Har jag brutit mitt system nu? Har jag kraschat igen, så snart..? Varför blir jag ens förvånad? Oavsett hur länge man låtsas bry sig kommer man inte lyckas omvända sig själv. Ett fejkat leende kommer alltid att förbli ett fejkat leende. Jag tror inte det går att föreställa sig... hur svårt det är att tvinga sig själv att kämpa, när man inte tycker sig ha något att kämpa för.

Och varje gång jag går och lägger mig hoppas jag på att jag slipper vakna igen.
Och varje gång jag vaknar hoppas jag att det är för sista gången.
Liksom med allt annat, bra eller dåligt. Sista gången. Bara nu. Sen aldrig mer.
A perfect world, a life in ruins.
A perfect end.




Jag tog fina bilder på katterna. Lägger upp sen.