Det finns dagar man inte vill vakna, och nätter man inte vill somna. Varför ska jag bry mig något mer? Jag orkar inte gå promenader eller äta korrekt och regelbundet. Jag är oförmögen att hlla en dygnsrytm. Jag vill bara skita i allt och försvinna.
Dagen har varit kaotiskt. Kunde inte sova under natten så jag spelade WoW och läste istället. Runt halv sex-tiden blev jag hungrig och fixade klämmackor (i sån där sandwich-grill). Sen kom päronen ner för att käka frukost och jag kände mig lite uppvarvad efter käket. Så jag vandrade planlöst runt och var allmänt rastlös, rökte och blev trött igen så jag började kolla på Mordkommiskonen istället. Blev bara tröttare och tröttare, och med ett röksug som inte kan stillas. När jag höll på att somna och blev hungrig igen runt tre-fyra så gjorde jag mer klämmackor occh drack juice. Blev rastlös igen och satt och smådansade till musiken när jag var ute på trappen och rökte. Blev sen skittrött tvärsnabbt så jag lade mig ner i skuggan på trappen en stund. Sen när jag gick igen kunde jag knappt hålla mig vaken och slocknade i fåtöljen. Efter det väcker syran mig runt halv sju och vi käkar middag. Sen försökte jag lösa korsord men somnade med huvudet på köksbordet.
Och nu är jag här, med sömnpiller i kroppen, oförmögen att fylla det svarta, ekande tomrummet inom mig. Min familj går mig på nerverna och jag är trött på att vara här. Är lika spänd som borta i Kåbo, och jag börjar må sämre igen. Jag saknar Uppsala och jag vet att jag nog inte kommer kunna bli så mycket bättre här på ön med familjen om jag stannar - snarare tvärtom. Det rycker och sliter i mig. Jag vill härifrån, känner mig vilsen och instängd på samma gång. Det finns inga flyktvägar här.
Morsan har bilproblem vilket innebär att päronen bara har en bil nu, så morsan får skjutsa farsan till jobbet om hon ska kunna åka nån annanstans under dagen. Och den andra bilen ska till verkstan imorn, så jag kan inte åka tillbaka förrän på onsdag. Sugigt, men inte så mycket att göra åt. Hoppas bara mina cigaretter räcker bara.
No comments:
Post a Comment