Hudlös

I'm losing my game. Jag tar mig ständigt vatten över huvudet, och jag drunknar hela tiden. Jag vet inte om det är ilskan, föraktet, sorgen, förvirringen eller att jag känner mig så väldigt hjälplös som är värst. Kanske att när allt bara vräker sig över en på samma gång i full styrka som jag förlorar mest. Jag verkligen hatar den känslan när man inser att det finns ingenting mer att göra. Man har kämpat till sina sista krafter, håller nu andan i en sista kraftansträngning och inser att det finns inget annat än att släppa taget. Sluter ögonen och låter sig bli fullkomligt överkörd. Självinsikt när den gör som ondast.

Vad är det för djävulskap som ser till att internet hänger sig när jag upprört behöver, verkligen fucking behöver en viss musik jag inte har på skiva någonstans så otroligt djävla mycket för att ens ha någon möjlighet att undvika att kollapsa? Varför förstår jag ingenting av vad jag ger mig in på egentligen, varför känns varenda dag som en ny, främmande och skrämmande värld som fullkomligt slukar mig? Hur fan kan jag vara såhär känslig? Tar åt mig av minsta lilla och förstärker det tiofalt. Det är som att jag är helt hudlös.

Den enda människa inom vården jag kunnat öppna mig inför och på nåt sätt nästan vågat lita på, den enda psykologutbildade så kallad expert jag faktiskt ansett kan det här med att trösta, verka upplyftande, komma med vettiga, insiktsfulla tips och hjälpa, som jag gått hos i över två år, eller är det tre?, slutar imorgon. Hon ringde i alla fall mig och sa hejdå, och sa att hon skulle skicka en remiss till den enhet jag egentligen ska vara hos men klängde envist fast vid Östhammars långt efter att jag flyttade till Uppsala för att inte förlora kontakten med henne. Jag grät nästan i telefonen.

Life goes on? I can't help but wonder for how long.

Men så kan jag inte avsluta ett blogginlägg. Undrar om jag får sova inatt, sov bara en timme förra natten, så tekniskt sett har jag egentligen varit vaken sen halv sju söndag kväll. Vilade en timme nu på eftermiddagen, var så trasig att jag bara föll ihop på det kalla golvet och jag kan nästan svära på att jag huttrade lika mycket när jag sov som jag gjorde när jag vaknade och innan jag somnade. Var helt iskall. Det är skrämmande att man kan vara så kall som jag blir ibland trots att jag har tre gånger mer kläder på mig än någon annan. Min blodcirkulation (som jag förvärrar ännu mer genom att röka), mina dåliga sömn- och matvanor plus den ofantliga stressen jag dagligen utsätter mig för kan ha något med det att göra. Gör det inte mindre läskigt ändå. Satt med jackan i klassrummet och skakade för att jag var så förtvivlat kall, och det var ju inte ens kallt i klassrummet, 18-20 grader skulle jag tippa. Men det var säkert bara 12. Måste till Rusta och köpa extra element, vill för i helvete inte återuppleva förra vintern med 11 grader i lägenheten igen. Kan man ha fobi för kyla så har jag säkert det också, men orka. Jag upptäcker bara mer skit inom mig hela tiden, vill inte veta mer nu.

Har lyssnat på Enya i flera dagar nu, hennes röst är så jäkla fin.

Åh, svenskaarbetet kommer säkert bli astufft förresten. Jag som aldrig egentligen skrivit pm och sen så lärarn som förklarade så luddigt. Hon sa också att om man bara planerade allting bra så skulle det säkert gå jättebra. Enda kruxet är väl att jag är urusel på här med att planera. Känner mig seriöst jätteduktig när jag lyckats planera att ta mig själv till Stockolm med tåg, byta till tunnelbana, gå några meter, vara på ett möte i en timme och ta mig tillbaka till Uppsala samma väg. Men nu ska vi väl kanske inte jämföra mitt helt fenomenalt kassa lokalsinne med skolarbete kanske. Kanske.

Det luktar mat. Mår jag illa eller blir jag hungrig? Jobbigt om det är båda.

En av mina boendestödjare är förresten jävligt störande och rätt inkompetent. Vanligtvis är han bara irriterande med sitt oupphörliga babblande och dåliga skämt som han självklart själv skrattar åt, men idag tog han fan priset. Jag stressade som fan i morse när han var där, sprang som en tok mellan köket, badrummet, sängen och garderoben. Kunde inte hitta någonting och hann inte ens få på mig alla kläderna i tid. Och så bara står han där! Alltså vafan har jag dig till egentligen? Hjälp till att leta efter mina skolböcker då! Alltså ibland... tur att jag bara har honom på måndagar i alla fall.

Hehe, Blogthings.com tycker att jag är 96% bipolär. För att menlösa, totalt ovetenskapliga tester på näter är kul, helt enkelt!




"- Vad är egentligen tjejbaciller? Jag menar, vad händer om man drabbas av dem?
- Det är när man först blir bitter, gillar L Word och blir homosexuell"