Försöker

Efter förra inlägget tänkte jag att nu måste nästa inlägg vara mera uppåt annars kommer mina läsare tro att jag deppat ihjäl eller nåt. Men det kanske jag har om jag inte kan förmå mig till att skriva nåt positivt?

Varför kan jag inte sova??!! Klockan är kvart i fyra på natten och jag kan som vanligt inte få tyst i huvet eller ens känna mänskliga saker som trötthet eller pigghet, jag är alltid i nåt slags vakuum mittemellanläge. Allting känns liksom overkligt och konstigt, som en dåligt animerad film. Och allt går ännu långsammare och inte som att det gick så fort till att börja med precis. Men jag rör mig framåt i alla fall och det är väl det som är det väsentliga. Även om tanter med rullator går om mig!

Har inte orkat handla på länge så nu har jag nästan ingen mat alls hemma. Men lyckades gräva fram någon köttbit och pasta jag kunde trycka ner. Hade ingen cola heller så det fick bli energidryck till maten istället. Säkert därför jag inte kan sova, bland annat, borde inte dricka energidrycker egentligen, fast det var många timmar sedan. "Är ej lämplig för personer överkänsliga mot koffein" står det inte helt oväntat på burken och jag vet att jag kan bli knasig om jag dricker för mycket eller för starkt the. Och the innehåller lite koffein, så att eh... Men vad gör man, pallar inte kranvattnet. Och nu luktar det mat i lägenheten vilket får mig att må illa. Hatar matlukt, det är bara okej om jag är superhungrig.

Fick en massa pengar i måndags också, så nu är jag lite shoppingsugen faktiskt! Men det får bli efter att jag betalat in alla (k)räkningar och sånt så jag inte bränner upp allt på en vecka och sen får leva på nudlar resten av månaden. Vilket jag typ gjort sen i våras, men ändå.

Och stöket med LSS-människorna fortsätter (LSS = Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade. "Människorna" är de som jobbar inom det och specifikt då min kontaktperson där). De säger konstiga saker till mig och jag blir upprörd och försöker förklara mig tills jag går sönder, skickar morsan på dem och sedan kommer dem till mig igen och sådär håller det på. Nu senast hade morsan försökt få dem (ännu en gång) att fatta hur viktigt det är att jag ska få komma till ett sånt där boende typ snarast möjligast och att boendestödet som jag har nu suger apröv och de svarar bara med en undran om hur de ska kunna förbättra boendestödet. Så jag försöker ge dem en bild av vad som är feck så det kan bli så bra det nu kan bli samtidigt som jag gnäller om att det INTE är det ultimata stödet för mig just nu men det är ju i alla fall bättre än inget stöd alls. Och så går jag hem och gråter en skvätt för jag pallar inte snacka med de där aphjärnorna som är så kalla och så tröga och jag fattar inte hur dessa människor kan jobba inom vården. Så jag skickar morsan på dem ännu en gång att försöka reda ut mitt trassel och för att hon förmedlar mina ord så mycket bättre än vad jag gör och hon kan se det objektivt, vilket jag tror hjälper. Men de sabla mänskorna fattar ju ingenting!

Jag inser ju att vad jag egentligen behöver är att typ läggas in på sluten psykiatrisk vård i några veckor men då kickar ju skolan ut mig och det är fan det sista jag vill just nu. Om jag inte kan gå i plugget nu så kommer jag aldrig klara gå det igen senare, och om jag inte klarar att plugga så dras mina pengar in och då börjar den skiten om från början igen och jag kan ju fan inte jobba i det här skicket heller, dessutom så vill jag inte jobba och jag kan tyvärr inte förmå mig till göra saker jag inte har den minsta lilla motivation till. Så istället sliter jag sönder mig själv fullständigt och gnäller om hur djävligt allt är i denna blogg. Men herregud jag är för ung för att bli ett vårdpaket. Jag önskar bara jag kunde lära mig leva innan det är för sent.