Fredagen den tjugotredje mars, våren värmde upp gatorna under dagen och vinterns mörker ligger tungt över natten. Snön och isarna har smält undan men marken ligger kall och fuktig, täckt av tung lera, brutna kvistar och fjolårsgräs. Sparvarna piper bland hustak och skelettliknande trädgrenar medan kylan kryper inanför luvtröjan. Jag vaknade sent, runt halv två och orkade ingenting. Ändå fick jag hjälp med städning och fick lite bankärenden gjorda under dagen, när solens gula strålar fortfarande gjorde ränder över asfalten i skymningen. Jag har kedjerökt vid flera tillfällen under dagen, och fattar inte hur jag kan ha klämt i mig nästan ett helt paket på mindre än tolv timmar...
Lördagen den tjugofjärde mars, och ångeströkandet fortsätter. Det ljuva byttes snabbt mot bitterhet då jag åter igen fick påmint om hur jävla fuck up allting är. Jag är fucked up, världen är fucked up och hela min livssituation. Jag orkar inte bry mig om mitt nästa boende och all skit som bara staplas upp till en ogenomtränglig mur framför mig. Jag är less på att hela tiden behöva slåss för mitt liv, en kamp som inte går att bara ge upp. Jag sitter i duschen halv elva på natten och fantiserar om att skada mig med saxar och cigaretter. Funderar på mina underarmar vars hud numera är 99 procent ärr vävnad och på vad just ärrvävnad egentligen är. På vissa ställen har jag knappt någon känsel alls, inte ens över de färska såren, och andra ställen är hyperkänsliga. Det ger mig en konstig känsla av lugn, ett skrikande lugn. För vad fan är det jag håller på med egentligen?!
No comments:
Post a Comment