Within Temptation - Faster
Apoptygma Berzerk - Eclipse
Rabia Sorda - Heart Eating Crows
Ayria - Disease
Black Heaven - Decadance
VNV Nation - Forsaken
Min ångest spinner på i högvarv. Dels för att jag inte kan sluta frysa vad fan jag än försöker göra åt det. Dels för att hela cp-datorn och bredbandet och WoW och alla andra jävla-skit-cp-arsle-as-tekniksaker... Kan inte leva utan, kan inte leva med. Blivit koffeinberoende och bokstavligen häller i mig kaffeblasket och röker ännu mer än vanligt. Det hjälper inte att det varit 15 minusgrader ute idag, eller att jag känner en stark längtan att vilja göra något som jag i nuläget inte kan.
(Detta
är
då
min
nuvarande
mundering,
minus
morgonrocken)
Hur lär man sig snåla? Jag är hopplös med pengar och spenderar hela månadsinkomsten på första veckan och lever på ärtsoppa resten av månaden... då har man inte ens råd med en fucking tandborste.
Jag har duschat tre gånger idag, först på morgonen för att jag var skitig, så det var ju bara bra med en dusch då. Men de andra två gångerna var för att tina upp min frusna kropp (var så kall i lederna, fingrar och tår att jag knappt kunde röra mig) och för att stilla min panikångest av att jag frös. Ja det är sant, jag får för-i-helvete panikångest av att frysa. Men då menar jag inte av att tycka det är lite småkallt och huttra lite, utan bara när jag riktigt, riktigt fryser som fan och det känns som att jag ska dö. Det spelade ingen roll att ja hade två lager luvtröjor under fleece-morgonrocken, långkalsonger under mjukisbrallorna och extra tjocka sockor över strumporna och konstant drack varmt kaffe. Jag frös så in i helvete att jag var tvungen att gå in i duschen och spola skitvarmt vatten över mig. Och så några timmar senare så var det dags igen. Suck.
Det är det här jag menar när jag pratar om fobi för att frysa. Det är inte normalt att få seriöst dödsångest av att vara "lite" kall i några timmar. Jag tror inte det i alla fall. Är det vanligt? Folk pratar ju så sällan om allt sådant jag bara häver ur mig som om det vore en bakfyllespya. Vilken slående likhet, faktiskt!
Mitt skrivande går ju bra också, för övrigt. Boken har inte fått något namn än, men jag kommer väl på något om inte annat när boken är klar. Om den nu blir det, vill säga. Jag brukar ju inte vara så bra på det där med att avsluta påbörjade projekt. Det har blivit värre med åren dessutom. Tänk vad en depression kan förstöra ens liv.
Tänk vad en depression kan förstöra ens liv.
Jag fastnar så mycket i mina olika destruktiva tankespiraler hela tiden. Det gör att jag tappar det lilla lokalsinne jag hade, tidsuppfattningen och även greppet om verkligheten. Idag analyserade jag min uppfattning om strumptillverkning i ett par timmar. Det är verkligen inte sunt tänkande. Inte när tankarna på strumpor får en att gå vilse den korta sträckan mellan lägenheten och Gottsunda centrum. Och jag tappar verklighetsuppfattningen när mina tankar om ditt och datt blir så intensiva att jag börjar tro mer på mina spekulationer om ifall träd hade själar och de vakar över oss, eller om mumifierade katter som vill hämnas - att jag lever mig i dem, som om jag såg på en film och sen helt plötsligt var jag med i filmen. Det kan bli en fasansfull chock (och oftast även en besvikelse) när jag sedan kastas tillbaka till verkligheten igen.
Nu kan jag ju inte låta bli att komma till frågan: hur definierar man vad och vilka tillstånd som skull kunna kallas för psykos? Eller en dissociation? Det är ju bara tankar...
... eller?
Det känns som att mitt huvud snart ska sprängas. Jag tänker på tankar jag tänkt och analyserar samtidigt som jag klagar över att jag analyserar för mycket. Det är detta jag menar med destruktiva spiraler. Det bara fortsätter. Hela tiden. Tills jag till slut somnar av utmattning när resten av min kropp får nog och bara stänger av. Som en fucking hårddiskkrasch! Ibland är det lite jobbigt att vara jag...
No comments:
Post a Comment