Scars

I won't give in, cause I'm tired of all my scars...

Psyk upphör aldrig att förvåna en. Med sin totala inkompetens, dåliga inflytande och ständigt kassa förslag på så kallad "hjälp". Jag står hudlös inför deras förvånade, fiskliknande miner. Med öppna sår i själen och självmordstankar och planer öppnar jag mig inför deras närvaro och tvivlar återigen på mina sinnen när de kläcker ur sig att de inte alls tycker att jag verkar vara deprimerad. Tja, god dag yxskaft på dig med!

. . .

Jag biter mig så hårt att jag får blåmärken på armarna. Inom en vecka kommer jag nog se helt blåslagen ut. Brände mig för första gången idag med cigaretten. Så djävla smärtsamt och fan vad trasig man känner sig. Jag hoppas att ingen som läser det här ser detta som nåt tips. Självskadande är enbart trasigt och jag är bara för trasig för mitt eget bästa för att ta åt mig av och bry mig om det.

Samma med rökningen. En skötare frågade mig hur mycket jag röker, och när jag svarade "20 till 30 cigaretter om dagen ungefär" så blev hen helt chockad. En annan skötare snackade nåt om hur farligt det var att ta djupa halsbloss och jag bara fnös åt henom i princip... jag bryr mig inte. Om något så vill jag snarare bli skadad. Att långsamt dö av rökning är snarare en tröst än något ångestframkallande. Precis som mina tankar/planer på självmord sällan är ett sätt att fly, snarare en belöning för att ha utstått smärtan så länge.

. . .

Jag växlar mellan att bli glad när folk kallar mig konstig, och att bli trött på att hela tiden höra det. Man vänjer sig, men ändå inte. Samma som med så mycket annat.

Måste ställa till en scen här snart känner jag. Bara nånting, jag måste göra nånting. Jag åt ingen middag idag. Mådde bara fördjävligt och försökte sitta sådär alldeles stilla tills man inte känner sin kropp längre; medan tankarna, känslorna och Annas omväxlande nedvärderingar, tjat och uppmuntringar till dåligheter frätte som syra i mitt inre. Låg länge och bara stirrade in i väggen i en fåtölj ute i allrummet, med tunga bultande och ångestfyllda hjärtslag. Hörde hur de andra pratade om att de trodde att jag sov.

Vem fan kan sova när demoner våldtar ens själ...?








"It doesn't matter
I don't care
it's all shards and shatter
and it's everywhere"