Avdelning 123

Gah, skrev ett blogginlägg igår men datorns batteri lade av innan jag hann skriva färdigt och posta det... med andra ord gick det förlorat.

Ja ja, är inlagd på avdelning 123 på Ulleråkers akutpsyk igen. Här röker jag helvetet ur mig, tvingar upp mig på morgonen för att käka frukost, är med på promenader, grupp och annat flum som skötaren hittar på för att hålla humöret uppe.

Jag har bra kontakt med de andra patienterna. Ett par känner jag till från tidigare, och de flesta går att snacka med. En lite äldre kvinna (30-40-ish kanske) vet mycket om hur det är att ha ångest och om hur man lätt röker mer på avdelningen och får rökhosta på morgonen. Vi har det gemensamt och vi tycker båda att samhället blir sämre på det där med att fixa lägenheter och jobb till unga, och om hyror som är för höga.

En annan patient spelar gitarr och har planer på att söka till idol i höst, han är på avdelningen mitt emot rökgården. En annan tjej på samma avdelning som jag ska få besök idag, av en person som vi båda känner. Får se om denne känner igen mig, hehe...

Jag kom in hit i förrgår, så det har inte hänt så jättemycket än, jag har inte ens fått prata med någon av mina kontaktpersoner här än, bara med läkaren.

Annars trallar det på rätt lugnt här, ingen patient som är överneurotisk eller skriker nätterna i ända. Det är skönt. Det enda som är lite störigt är att min rumsgranne snarkar... får be om öronproppar till inatt tror jag... börjar bli lite jobbigt. Jag sover helt förskräckligt dåligt här, de två nätter jag spenderat här. Jag saknar älsklingen, drömmer starka mardrömmar och vaknar i panik flera gånger under natten, när jag väl somnat vill säga. Tog typ tre timmar att somna och jag fick nog inte mycket djupsömn alls. Trots att jag tog mina Circadin och Lergigan som vanligt, runt halv tolv.