Det har varit en underlig och stressfylld dag, började den med att dra till skolan en halvtimme tidigare för att hjälpa till att förbereda för min grupps religionsredovisning som vi skulle ha direkt på morgonen. På vägen till bussen och inne i bussen började jag blöda näsblod och såg ut som ett fån med papperstussar i näsan, hade slut på pengar på busskortet och frös som en hund. Men en kopp varm choklad senare i skolan så kändes det lite bättre. Efter redovisningen på rasten skrev vi på PM:et, vilket vi även gjorde under nästan hela lunchrasten också, på sista kvarten slängde jag i mig käket jag hade med mig och en energidryck. Därefter lyssnade vi på en annan grupps redovisning, vilket var det sista för dagen, det var jättespännande och fascinerande att höra på, men jag började känna det nästan som att jag var på väg någonstans... jag fastnade i något slags gränsland, liksom mellan den här världen och en annan, som jag sögs in mot samtidigt som jag kämpade för att stanna kvar i denna verklighet. Först tänkte jag att det kanske var på grund av energidrycken, att jag kanske är mer allergisk mot koffein än jag trott, men den här känslan liknade inte någon vanlig koffeinöverdos, den liknade just gränspsykos, om något.
Planen för dagen var att gå på stan lite grand och småhandla lite grejor, men i det här skicket vågade jag inte chansa, ifall det skulle bli värre och jag kanske inte skulle kunna ta mig tillbaka till lägenheten igen. Det var faktiskt svårt nog att hålla mig kvar på rätt sida gränsen bara den korta bussresan och promenaden direkt från skolan. Jag var fortfarande inte riktigt klar i huvudet när jag kom fram så jag bestämde mig för att sova en stund och det hjälpte. Så nu mår jag bättre, och är helt tillbaka i den här verkligheten igen, vilket känns skönt.
No comments:
Post a Comment