Har tiden stannat?

Jag vill skriva, varje dag egentligen. Men jag blir alltid så låst när jag väl sätter mig vid datorn för att blogga. Orden kommer liksom inte fram. Så mycket som rör sig inom mig, men vad kan jag egentligen dela med mig av? Diffusa känslotankar, spår av existens och halva meningar. Vem orkar läsa sådant?

Jag finner mig själv delad. Jag vet inte riktigt hur, men rätt säker på varför. Ytterligare en sådan där sak som man inte kan göra något åt. Och jag menar inte att det är omöjligt som i att det är omöjligt för mig att hålla en dygnsrytm, eller omöjligt som att bränna ner hela stan - för det finns ett spår av möjlighet i allt detta, om än väldigt lite. Nä, det jag pratar om är omöjligt som i att någon med grav autism kommer att ta över världen, eller omöjligt som i att det kommer växa ut en svans på mig inom snar framtid.

Och därför känns det idiotiskt att debattera om det. Så vi lämnar det där. Försöker att inte gräva i det. Hej och hå, hur fan ska det gå då?

Nu sitter jag uppe igen. Klockan är halv tio på förmiddagen och jag har varit vaken sedan tre på eftermiddagen igår. Min dygnsrytm är nästan lite "sova i 18 timmar - vara vaken i 30 timmar". Hm mm, hälsosamt... Och allt jag äter är jordnötter och klämmackor. Men måste köpa Cola idag, börjar tröttna lite smått på kranvatten på längden och på tvären. Men Coca-Cola kan man inte tröttna på, inte jag i alla fall. Jag typ impulsivt hatar min dator just nu. Den kände inte igen ordet "kranvatten" däremot var dess första förslag "kran vatten". Den promotar ju särskrivning! Den ska dö!!! Den tycker till och med att ordet särskrivning ska särskrivas... Fail...

"Så mycket att säga

men jag har inga ord

sist jag försökte

var det ingen som förstod

Vill sluta känna

jag vet vad jag vill

men det var som ni sa

det räckte inte till

Men jag kan inte somna

med en bomb i min själ

längtar till vintern

medan jag fryser ihjäl

Är inte riktigt som andra

försök att förstå

som så många före dig

jämför du nu och då

Men jag vill bara veta

sådant som kräver svar

men sanningen är lögn

och jag förlorar allt jag har

Vad finns det för mening

i att fortsätta försöka

förlorar mot mina minnen

de är här för att hemsöka

Det finns djupa sår

som tiden aldrig läker rent

och vissa ord blir aldrig trodda

om man stannar uppe sent

Så mycket att säga

som ni inte redan vet

men det finns ingen väg ut

bort från denna hemskhet

Så det spelar ingen roll

ni vinner åter igen

det var för att tysta mig

och kväva mig: erkänn"