My black despair

Tänker ständigt sönder mig själv. Vet det oftast inte förrän efteråt. Ständigt sätter jag prov på mig själv, i ännu mer komplicerade, dystopiska tankemönster som nästan alltid går ut på att försöks förstå mig själv eller världen jag befinner mig i. Det är lite som att se en film, eller läsa en spännande bok. Man liksom försvinner in i det.

Det är lite som att jag bildar gåtor åt mig själv, gåtor som jag måste, bara måste lösa. Försöker förstå mitt egentliga ursprung. Vet att jag inte riktigt är vampyr med tanke på att det är många "traits" som fattas. Det är så med så mycket, jag vill veta vad jag är. Förutom världens mest trassliga själ, dårå... gräver i fakta om olika sorters nattvarelser, demoner, vampyrer, de odöda, om olika religioner där det kanske kan finnas svar, läser om myter och gammal folktro, försöker hitta ett minsta spår, en ledtråd.


Inser varför. Jag hamnade inte på den här planeten av en slump. Jag har all kunskap inom mig, det gäller bara att gräva fram den. Jag tror att det delvis har med att göra att jag hela tiden undviker regler och struntar i andras varningar, och att jag genom att välja att trampa upp mina egna stigar och gå min egen väg, gick vilse någonstans. För jag har nog alltid varit så, inte bara i det här mänskliga livet. Och skiter man i regler och bestämmelser – då lämnas man till sitt eget öde, och var nog frivilligt. Jag klarar inte av att någon/någonting bestämmer över mig. Och priset för total frihet är vilsenhet. Därför känner jag mig "fängslad" i den här världen, när det egentligen är precis tvärtom. Jag gick helt enkelt bara lite vilse.

"my sins are ritched in stone
I've got no place to hide"


Tidde ligger alltid och myser i någons
knä eller leker tigerfäll på golvet. En
riktig livsnjutare, helt enkelt.



















Men det händer inte bara jobbiga saker i mitt liv just nu. Några brev som jag fick hem kom med följande nyheter:
- jag får från och med denna månad aktivitetsersättning i två år (till maj/juni 2013)
- jag har blivit kallad till en tid med en läkare på gynekologisk mottagning i augusti (transutredningen går framåt!)
- min borderlineutredning börjar på måndag.

Med andra ord är jag med säkerhet tillbaka i Uppsala innan måndag. Tills dess ska jag sy lite på min Black velvet robe och fixa till min top hat så den sitter lite bättre. Ska försöka ta mig ner till sjön en tur till också, om det bara ville sluta regna så förbaskat mycket...


"bleaching a white piece of hair
to put some light into my black despair"





















Öhö, min ögonbrynspiercing är för övrigt fortfarande kvar... fråga mig inte hur fan det gick till...