Borderline

Nu har jag inte skrivit nåt vettigt här på länge igen. Har försökt några gånger dock. Efter att jag blev utskriven så levde jag på Gotland ett tag, jag kom hem därifrån i lördags. Sedan dess... har saker och ting varit... tja, "jobbiga" är väl kanske ett underligt ord för det, men jag finner inget bättre.

I söndags tog jag det mest lugnt bara, minns inget specifikt sådär, dagen rullade väl bara på, eller så hände nåt som jag förträngt. Och då är det nog lika bra att det förblir glömt.

I måndags hade jag ett möte med en läkare på unga vuxna som i en första del av borderline-utredningen. Jag hade fått hemskickat ett häfte med 120 frågor som jag skulle svara på och ta med på mötet. Det gjorde jag och undermötet intervjuades jag med de frågorna. Efter det tog jag en tripp ner på stan och köpte en vit skjorta, lite pennor och grejs, en limpa john silver och en cigarettförlängare.

I tisdags började dagen bra, jag färgade håret, handlade lite nödvändigheter på ica och hade en del ensamtid för mig själv, vilket var skönt. Men sen när jag skulle köra igång tre tvättmaskiner flippade jag ur totalt när ingen av torktumlarna ville fungera. Och när jag skulle silvertona min nyblekta utväxt i luggen så blev det blått.

Onsdag. Påsen med blöt tvätt stod fortfarande kvar bredvid sängen, och M sa att jag måste ta hand om det där sen. Mmm, jo sure... Möte med samma psykolog för uppföljning denna dag också. Efter att jag besvarat den sista frågan i utredningen så sa psykologen att jag definitivt uppfyller kriterierna för borderline. Han sa att han kunde remittera mig till DBT direkt ifall jag ville och snackade om kontrakt och grejer, men att jag inte behövde bestämma mig nu. Jag tänker att jag vill låta det sjunka in lite först. Jag är även på gränsen till en massa andra störningar också, typ asocial personlighetsstörning, passiv aggresivitet och diverse ångestgrejer. Eller typ allt, jag kommer inte ihåg allt han sa.

Efter mötet gick jag ner till Åhléns och köpte armband, ett halsband och lite strumpor. Hemåt igen och M och jag tog en tripp ner till ica där vi för första gången köpte varsina saker som vi betalade enskilt. Jag började kolla på en film, 2:37, och nånstans mitt i filmen så hade M gått iväg, och var fortfarande borta när filmen var slut. Mina blandade känslor stormade, tankarna for som svetslågor, jag hade migrän och jag kände att jag måste fly. Anna frågade mig hur länge jag tänkte vara borta, varpå jag svarade "hela natten om det så behövs".

Jag tog på mig rocken, en tröja och packade ner plånbok, rakblad, tre paket cigaretter, fickkniv, mobil, hörlurar, penna och skrivblock, och runt tio-tiden hasade långsamt bort från lägenheten, bort från Kåbo och bort från allt utom ångesten. Jag gick ner till ån och satte mig vid bryggan. Förunnades över vilken märkligt passande ordning låtarna kom i, då jag spelade alla mina 157 stjärnade låtar i spotify slumpmässigt. Men det finns ju ingen slump, eller...? Liggande på bryggan betraktade jag den vackra solnedgången och trafikens rörelser på andra sidan om ån. Jag sträckte ut min ena arm och lät den ligga stilla till den blev så kall att jag knappt kunde röra fingrarna. Jag frös länge, men efter ett tag blev jag ett med kylan. Vid midnatt lyckades jag förmå mig till att resa mig upp och börja hasa mig hemåt igen. Men nånting tog emot, som att jag egentligen inte ville hem igen. Men hem kom jag, klockan var närmare halv ett, och väl inne i lägenheten igen var det nedsläckt och M låg sovande i sängen. Tänker att han nog inte ens märkte att jag var borta. (Och den djävla tvätten kan ligga där och ruttna.)

Do I really need another failed suicide...?



Yeah... har bestämt mig för att försöka lära mig ryska. Steg ett är enkla fraser, uttal och förstå det kyrilliska alfabetet. Och joina en rysk server i World of Warcraft.

"I woke up crying in my sleep
so tired of dreaming
every night I fall so deep

The tears were acid and real
I tried to keep them
but wounds inside never heal

Dried blood on my sheet
I tried to go shopping
but fell apart on the street

My heart and soul so full of pain
I tried to recover but realized
it was really all in vain

Can't leave the day behind
every impression makes a world
fills my head with thoughts unkind

Intoxications is neccesary this night
if I wanna sleep that is
there's no room for any delight

The chaos inside keeps me awake
and the more they ask if I'm ok
it will be harder and harder to fake"