Precis fixat té åt mig och radat upp nattmedicinerna i en liten rad framför mig.
Jag sitter i köket för omväxlings skull med laptopen i knät.
Har varit ute och rökt dagens två cigg. Jag håller verkligen nere ciggkonsumtionen just nu, röker bara trå cigg varje kväll. Delvis för att katterna ogillar röklukten, delvis för att slippa familjens frågor. Varför de nu skulle fråga nåt vet jag inte. Men det är väl bra att röka mindre. Men förut hade jag som anledning att sluta röka att mitt luktsinne blev svagare, nu tycker jag bara att det är bra. Tror mitt luktsinne nästan är "normaldåligt" numera. Var inne på Solkristallen i Visby och shoppade i fredags (det känns som söndag, men vet det borde vara lördag) och när jag sniffade på rökelser därinne så räckte det inte med att bara sniffa på förpackningarna.
Min ångest har inte blivit bättre, men genom att ta det lugnt och inte stressa mig som förut när jag gick till skolan (jag ska tillbaks dit nån dag, jag lovar! Saknar er som fan!)... så har jag sluppit dygnet-runt-ångest i varje fall.
Nu har mitt té svalnat ner till drickbar temperatur så jag sväljer mina nattpiller i ett par klunkar. Tar en hel Lergigan inatt för jag satt uppe hela natten förut efter att ha tagit en halv som förut. Det är läskigt hur snabbt kroppen vänjer sig vid en dos - och dåliga sömnvanor. Men mina matvanor är rätt bra i alla fall numera, jag käkar knäckebröd med varm choklad till frukost och käkar ett ordentligt mål mat om dagen minst (det pappa lagat till middag eller en halv färdigpizza de dagar han inte orkar göra mat).
Har lyssnat mycket på Within Temptation de senaste dagarna, mest låtarna "Final destination", "Faster", "It's the fear" och "Pale". Har repeterat Faster i lurarna hela dagen i stort sett, fast jag klev ju inte upp förrän halv fem, visserligen... hm.
Jag måste lära mig hur man får energi på mornarna och hur man blir av med den på kvällarna. Det är därför jag vänder på dygnet hela tiden. Det är så otroligt svårt att vakna och komma upp och nästan lika svårt att somna och komma i säng på kvällen. Det spelar ingen roll vad jag försöker med, jag måste även känna att jag är "klar" med dagen innan jag kan slita mig från vad jag än håller på med, annars håller tankarna på och maler tills jag brukar somna av ren utmattning cirka fyra-fem timmar senare. Men om jag däremot känner mig "klar" med dagen så tar det bara några minuter innan jag somnar. Så det är den mest effektiva och mest svårbeskrivna metoden, men det går ju aldrig att veta hur lång tid det kommer att ta, kan ta hela natten och då är det ju rätt värdelöst.
Och sen att komma upp då? Det är ju motivationen som tryter. Vill man inte leva så vill man heller inte kliva upp ur sängen. Varma, mysiga sängen, lugnande sömn och förhoppningsvis rätt trevliga drömmar också. Utanför väntar krav på att man ska va social, äta, vara vaken, och fungera. Och egentligen så orkar man inte ens klä på sig och fixa en kopp té. Brukar växla mellan att antingen försöka att bara tänka positivt (funkar aldrig) eller bara nollställa mig. Det var någon skötare på avdelningen som hade ett väldigt bra begrepp för det, "radikal omställning" eller nåt sånt. Äsch, kommer inte på det exakta.
Gjorde ett Blogthings-test igen:
You Are Nonfiction |
 You are mentally sharp and clear-minded. Facts matter to you, and you remember them well. You are curious about the world, and many subjects interest you. You have a real thirst for knowledge. You are willing to listen to any point of view, as long as it's backed up with facts and logic. You have nothing against fiction, but you definitely feel like the real world is interesting enough as is! |
No comments:
Post a Comment