Ett kall på hjälp obesvarat

"Mörkret har förlett mig hit
ett steg i taget, bit för bit
kan inte stanna till och le
och bara blint fortsätta att ge

Alla minnena jag förvarade
alla rop på hjälp som förblev obesvarade
jag minns förut att vindar vände
och känslor var bara något jag kände

Tiden läker inga sår
jag minns allt som vore det igår
och mörker blir inte längre ljus åter
och det är ingen som nånsin förlåter

Allt kaoset beblandas
det finns ingen mening med andas
ett kall på hjälp obesvarat
ett liv i smärta oavklarat

Avgrunder allt djupare jag når
endast tystnaden och tomheten består
och allt jag inte orkar, kan eller förmår
jag tiger, förblöder och de säger att de förstår"