Nattenergi

Jag är tillbaka från Gotland och sitter åter igen i min lilla lägenhet i Uppsala. Qruiser suger för att de vägrar ta emot min ansökan om guldmedlemskap via sms och för att det är en allmänt dryg, men ytterst beroendeframkallande chatsida. Jag försöker göra en lista på vettiga saker att göra när jag mår dåligt och tänker för mycket som att spela diverse spel, sticka, rita, skriva eller andra liknande aktiviteter. Och så dricker jag cider och skär mig istället. Ja ja, poäng för att jag försökte i alla fall?

Vad är beroende? Kan jag ens bli beroende? Jag har inte rökt sen i måndags och jag känner inte av någonting. Kan man sova bort beroende? Jag sov i ungefär 12-14 timmar natten-dagen efter. Så det kanske har något med det att göra. Eller jag vet inte. Jag kanske vill bli beroende.
-Varför är jag så besatt av beroenden?
-För att du inte kan få dem.



"Suicide is a permanent solution to a temporary problem" - var det någon som sa. Kan själva livet vara ett temporärt problem? I think I hate my life. (Och herregud ja, jag borde ju veta att livet är temporärt. Man lever ju inte för evigt, till att börja med.)




Vad ironiskt egentligen. När jag var liten tyckte jag att jag var så normal och förutsägbar att jag gick runt och önskade att jag kunde få bryta benet eller nåt så jag blev mindre tråkig och normal för en stund. Hur normalt är det egentligen?

Jag märker att jag nästan går igenom en slags personlighetsförändring när det skiftar från dag till natt och tvärtom. Jag känner mig mycket starkare på gott och på ont på nätterna och mer som mig själv, fast alldeles för mycket, för jag orkar inte med mig själv riktigt. På dagarna är jag mycket lugnare, mindre intensiv, impulsiv och mera blyg, tillbakadragen, inåtvänd och försiktig. Och det är också på gott och på ont, eftersom jag inte har nattens styrka och intensitet så blir jag lugnare och tänker efter mer, men däremot blir jag mer inåtvänd och vågar mindre. Det är på dagarna som jag går i skolan och ska vara social vilket jag knappt klarar upp fast att jag verkligen vill, det är på dagarna jag ska bråka med diverse myndighetspersoner och stå upp för mig själv när jag hellre bara vill krypa in under mitt skal och fullständigt försvinna. Och det är på nätterna då jag sitter ensam i mitt mörker och försöker skriva av mig allt jag egentligen skulle behöva prata av mig, men vanligtvis så sover alla vid halv fyra på natten. Det är på nätterna jag ska sova och det är alltid då jag fylls med all denna energi och impulsivitet och kreativitet som verkar vara totalt stendött på dagtid oavsett om jag sovit eller inte.

Jag hatar min djävla dygnsrytm, jag hatar att jag aldrig känner mig som mig själv dagtid hur fan jag är försöker få till det här med "sova på nätterna - vara vaken på dagarna". Och jag hatar att jag inte kan somna på kvällarna eller ens tidiga nätterna eller vakna på morgnarna eller ens före fem av mig själv utan att bokstavligen behöva slitas upp ur sängen. Mest av allt hatar jag att den här världen styr mig och det liv jag vill leva oavsett hur mycket jag hatar det.

What if I just forget about everything and give it all up? Ibland är jag fan så nära, så nära att bara sluta bry mig och skita i allt.

(Jag orkar inte kontrolläsa, det får duga som det är ikväll.)