Kämpar vidare

Ganska länge nu har jag tänkt göra en spellista med låtar som skulle vara soundtrack till mitt liv ifall det var en film. Så jag gjorde en! 22 noggrant utvalda låtar, och listade i den ordningen jag tycker de skulle spelas i: http://open.spotify.com/user/drakeboy89/playlist/7oGd6sY2rD8uvU8eiPZSPG

Känner mig sjukt kreativ just nu faktiskt och har vaga planer på att börja skriva någon ny novell igen. Jag har bara avslutat två noveller och påbörjat typ 20 så det känns ju lite fel. Men en av de bästa jag börjat på har jag visserligen inte ens kunnat fortsätta med för att den är något oåtkomlig för tillfället i min gamla stationära dator, och jag minns att det dokumentet höll på att krångla hela tiden också. Eller novell förresten, det lutar nog mer åt att ha kunnat bli en smärre roman! Behövs dock redigeras avsevärt då det syns ganska så väldigt tydligt att den är skriven av en trettonåring... heh, projekt. Men jag vill skriva nåt liknande tror jag, en snurrig, kaotisk och ganska olikt mitt eget liv. Trött på att skriva om förvirrade gothare med andra ord.

Jag tror jag äntligen kommit på vad jag vill skriva om på engelskan! Fast jag har inte läst klart boken än... Lär nog få skippa det där med att göra B-kursen på höstterminen och C-kursen på vårterminen, hinner ju knappt med att göra hälften i alla fall. Men hinner jag hälften av B-kursen innan jul så lär jag ju fixa att göra hela B-kursen på ett år i alla fall. Men tror arbetet kan bli awesome, är inte något vanligt förekommande ämne i alla fall. Skulle vara kul om någon hört talas om det dock.

Torsdag var en jobbig dag, minst sagt. Ångesten den dagen berodde till 100% på ett litet möte med boendestödsenheten klockan 14.00 här i stan. De trodde att mötet utgick på att förbättra boendestödet för mig, men det tyckte inte jag lät som en förträfflig plan utan sa att "det här mötet går ut på att ni ska ge mig en plats i stödboende". Som jag för övrigt typ sagt hela tiden från dag ett med de här människorna. Jag kände i både måndags och i tisdags men mest i onsdags att jag kommer inte klara av det här mötet, det kommer inte gå, jag kommer bara att springa iväg så fort jag kommit fram till dörren och bara springa och springa tills jag inte orkar längre. Så min mamma ringde på onsdagskvällen och frågade om hon skulle komma över och vara med mig på mötet. Och det blev min räddning. Hon har aldrig varit och ens hälsat på mig någon gång sedan flytten för lite drygt ett år sedan, och nu tog färjan klockan sju på morgonen och kom hem vid ett på natten efteråt.

Mötet blir hjärtslitande och jag berättar om hela min situation med självmordstankar, extremångest, sömnlöshet, aptitlöshet, självskadande, övertänkande, depressionssymtom utöver det, att jag dessutom har svårt att lita på folk, problemet med att jag borde och vill ha en psykologkontakt att kräka ur sig allt misery med samtidigt som jag måste hålla min journal "ren" för att om jag mår för dåligt så så får jag inte genomgå könsbytesprocessen. För de fulingarna har ju koll på journalen förstås, och de fattar ju inte att jag skulle må ännu sämre om jag inte skulle få gå den utredningen/behandlingen. Och massa annat. När de fortfarande inte ville skicka remissen till de som har hand om stödboendet så började jag snacka om psykakuten och behandlingshem. Eftersom jag mest satt och skakade och hade frossa och inte riktigt kunde tänka klart så orkade jag knappt kolla dem i ögonen så vet jag inte riktigt hur the outcome blev utav det hela, men mamma sa att de såg allvarliga och smått chockade ut så det skulle nog gå bra. Hoppas. Vill inte bråka mer med de här människorna. Hur svårt kan det vara att fatta? I can't function on my own.

Men fredagen blev bättre, hade bowling med klassen på Fyrishov och tror att det var tredje gången någonsinn som jag bowlar. Första gången var typ aplänge sen, kan ha varit i högstadiet med klassen eller med karategänget. Andra gången var med min förra klass från Lundellska, och så nu, så det blir tre gånger. Jag gjorde mina första strikes i fredags men kom som förväntat sist. Jag skyllar på att min klantighetsratio och siktningsförmånga suger. Och att jag egentligen är rädd för bollar, men jag märker inte mycket av den rädslan när jag bowlar just faktiskt. Anyways så blev det awesome. Sen gick jag på stan en stund med en klasskompis och letade jacka och käkade på Subway. På kvällen träffade jag även en nära vän och drack öl, putsade kängor och hade det allmänt mys. Oh så kollade vi på Fucking Åmål som jag inte hade sett förut, och den var bra. Verkligen bra porträtterat om hur tonåren kan vara. Bara lite bitter över att min tonårstid, eller större delen av den var så väldigt händelselös. Ja, ja.

~*~

Ni kanske minns att jag lade upp en lista här på saker att göra innan jag dör, det inlägget heter "200 saker". Det var ju en lista som jag hittat på nätet, men jag tänkte att jag skulle göra en egen lista med saker jag faktiskt tycker jag vill/borde göra eller vara med om. Detta är då sånt jag inte varit med om/gjort än:

- Könsbyte + fixa den kropp jag vill ha

- Åka ambulans

- Rädda någons liv

- Kolla på alla de viktiga filmerna (typ Gudfadern, Resident Evil, den första Dracula-filmen, Evil Dead, mm)

- Dela ut lite rättvisa i världen (hämnas, typ)

- Köra bil (körkort eller inte)

- Ha ett eget husdjur

- Skaffa skägg (bara för att se hur det är)

- Duscha i ett vattenfall

- Köpa mitt eget hus och inreda och göra det precis så som jag vill ha det

- Gifta mig, adoptera en unge

- Sy en hel outfit från scratch

- Besöka England och Scotland

- Ta ett romantiskt bad med den jag älskar

- Campa utomhus åtminstone en natt

- Köpa en drink åt någon jag gillar

- Skaffa ett jobb som jag trivs med

- Bli kär utan att få hjärtat krossat

- Bli arresterad

- Sjunga karaoke

- Skjuta med pistol

- Skaffa de piercings och tatueringar jag vill ha

- Läsa "A movable feast" av Ernest Hemmingway

- Se David Bowie live

Och med detta avslutar jag nu detta blogginlägg!