Citodon & Sertralin

Bleurk... vet inte vad jag ska skriva o_O

Försöker envist använda datorn fast att den bara fular sig hela tiden. Finns det hopp finns det liv? Fick totalpsykbryt på datorn tidigare idag och skrek tills grannarna under mig bankade i taket (mitt golv). Ringde morsan och bad henne ringa och bråka med LSS-människorna igen. Gick och handlade, men glömde bort att det var lördag och att alla butiker utom Hemköp stänger cp-tidigt. Så det blev ingen Nemi-tidning som jag bespetsat mig på. Sugigt egentligen att jag ska behöva köpa den då jag jag ska föreställa en prenumerant av den tidningen. Men det senaste numret verkar utebli av någon anledning.

Trötthet tar över. Jag vet inte vad jag ska göra med min huvudvärk. Den har blivit avsevärt mycket värre sedan jag började skolan för 4 veckor sedan och ingenting biter på den. Tog två Citodon för några timmar sen, direkt efter en potion köttfärssås och spaghetti, och det enda som hände var att jag blev illamående, lätt snurrig och ännu mer blarig än vanligt. Smärtan består. Har dessutom väldigt ont i käkarna vilket inte heller är så kul. Sabla spänningar som jag inte kan kontrollera. Impulstog en Sertralin idag också förresten, kanske ska börja med dem igen. Kan försöka någon månad i alla fall, för får nog inse att lite antideppmedicin nog faktiskt kan behövas, och jag har flera kartor som ligger kvar sedan tidigare.

Var iväg på Zombie Disco i fredags, trots att jag inte alls kände att jag orkade då jag bara sovit i tre timmar den natten innan. Men det blev bra ändå. Jag dansade hejvilt och brydde mig inte ett skit om vad de som såg skulle kunna tycka. Jag har aldrig dansat så i hela mitt liv. Otroligt befriande! Tog mig hem själv från Uppsalas centralstation vid 3 i morse trots att jag var sjukt jäkla trött och nästan somnade gående.

En lite fascinerande grej är att det känns som att mitt självförtroende hela tiden blir starkare och starkare samtidigt som jag rent generellt verkar må sämre och sämre... eller gör jag verkligen det? Jag vet att jag kan njuta av småsaker som förgyller vardagen på ett helt annat sätt än förut och verkligen tillåta mig det, försöker att suga in allt bra på samma sätt som jag omedvetet måste suga åt mig allt negativt. För att jämna ut eller nåt. Så jag har ju ganska djävla mycket livsglädje för att vara självmordsbenägen! Vem har sagt att det ska vara enkelt?